Sveriges utsläpp och upptag av växthusgaser

Sedan 1990 har Sveriges klimatutsläpp minskat med ungefär 37 procent. Det innebär att knappt 50 procents minskade utsläpp återstår för att nå Sveriges långsiktiga klimatmål senast år 2045.

Utsläppsminskningarna i Sverige har skett parallellt med en stark ekonomisk tillväxt, med undantag för den globala ekonomiska krisen år 2009, samt en växande befolkning. Dessa faktorer är generellt förknippade med ökade utsläpp eftersom en ökad ekonomisk aktivitet och en större befolkning skulle ha drivit upp utsläppen om andra faktorer varit oförändrade.

Det största bidraget till utsläppsminskningarna sedan 1990 har skett inom sektorn för uppvärmning av bostäder och lokaler. De åtgärder som bidragit mest till utvecklingen är utbyggnaden av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till el- och fjärrvärme och även till värmepumpar.

Industrins utsläpp påverkas av konjunkturen, men har minskat sedan 2010 trots en stark konjunkturutveckling mellan 2011 och 2018. Kvarvarande utsläpp består till mer än två tredjedelar av utsläpp som är kopplade till produktionsprocesser. För att minska den här typen av processutsläpp krävs teknisk utveckling, stora investeringar i ny processteknik och en ökad tillförsel av el, bland annat för produktion av vätgas.

Inom sektorn för el och fjärrvärme samt massa- och pappersindustrin har utsläppen minskat på grund av en snabb övergång från förbränning av kol och olja till avfall och biobränslen, de sistnämnda främst i form av avverkningsrester och restprodukter från skogsindustrin.

Effektivare fordon och en ökad användning av biodrivmedel genom reduktionsplikten har bidragit till minskade utsläpp från vägtrafiken. Utsläppen från avfallssektorn har minskat stadigt sedan 1990, framför allt till följd av minskad deponering av organiskt avfall till följd av deponeringsförbudet som infördes i början av 2000-talet.

Som basår för beräkningarna av Sveriges klimatutsläpp används året 1990. Flera åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen infördes redan innan 1990. Det handlar bland annat om

• en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft)
• en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme
• en hög användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen
• bränsleskiften inom industrin, samt minskad deponering av avfall.

Industrin står för en ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Jämfört med 1990 har industrins utsläpp minskat med 26 procent. År 2022 uppgick utsläppen till 15,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket innebär en minskning om 3,3 procent. 

Den främsta anledningen som ligger till grund för industrins minskade utsläpp beror på ett underhållsstopp inom kemiindustrin samt minskade utsläpp från mineralindustrin.

Idag omfattas merparten av industrins utsläpp av järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier. Utsläppen uppstår främst genom tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel utsläpp från vätgasproduktion samt läckage i gasledningar).

Utsläpp av växthusgaser från industrin

Inrikes transporter motsvarar ungefär en tredjedel av Sveriges totala klimatutsläpp. År 2022 uppgick utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter till ungefär 13,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Utsläppsminskningen under 2022 jämfört med 2021 uppgår till 10 procent och beror på minskade drivmedelsleveranser till den svenska marknaden, högre användning av biodrivmedel samt ökad elektrifiering inom vägtrafiken.

De minskade leveranserna av drivmedel till marknaden är troligtvis till viss del en effekt av ökad grannlandstankning på grund av de höga drivmedelspriserna i Sverige.

Enligt Sveriges etappmål för inrikes transporter ska utsläppen minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010 och hittills har utsläppen minskat med 34 procent. Det innebär att utsläppen behöver minska med knappt en miljon ton per år i snitt för att 2030-målet ska kunna nås.

För att nå utsläppsmålet behövs ytterligare insatser för att öka andelen förnybara bränslen, ökad energieffektivitet genom omställning av fordonsparken och övergång till ett mer transporteffektivt samhälle.

Utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter

År 2022 var de totala växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn cirka 6,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det motsvarar drygt 14 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.

Jordbrukssektorns utsläpp består främst av metan och lustgas från djurens fodersmältning, gödselhantering och kväveomvandling i mark. Jämfört med 1990 är utsläppen lägre idag, främst på grund av effektivisering och minskad djurhållning.

Utsläpp av växthusgaser från jordbruk

Utsläppen av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat med 92 procent sedan 1990. Utfasning av oljepannor har bidragit mest till de minskade utsläppen. År 2022 stod sektorn för knappt 2 procent av Sveriges totala klimatutsläpp.

Utsläppsminskningen inom uppvärmning av bostäder och lokaler samt el och fjärrvärme är till stor del ett resultat av styrmedel och åtgärder, som investeringar i infrastruktur för fjärrvärme, skatter på energi och koldioxidutsläpp, stöd till installation av värmepumpar samt elcertifikatsprogrammet som främjar förnybar elproduktion.

Utsläpp av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler

Utsläppen från avfallsbehandling har minskat med ungefär 77 procent 2022 jämfört med år 1990 och motsvarar cirka två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Totalt uppgick utsläppen till knappt 1 miljon ton koldioxidekvivalenter inom sektorn.

Deponiförbuden och beskattning av deponering av avfall, som infördes i början av 2000-talet, har bidragit till att minska metanutsläppen från deponier samt till att tillgängliggöra avfall som bränsle för el- och fjärrvärmeproduktion. Utsläppstrenden och faktorerna som uppstår till följd av förbränning av icke-farligt avfall redovisas under energisektorn.

Utsläpp av växthusgaser från avfallssektorn

Nettoupptaget av koldioxid i markanvändningssektorn, inklusive utsläpp till följd av bränder, gödsling och dränerade organogena marker, uppgick till drygt 41 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2022. Nettoupptag i sektorn har minskat betydligt den senaste tioårsperioden.

Trädens nettoupptag av kol har stadigt minskat på grund av att tillväxten i skogen minskat, sannolikt på grund av torka, samt att avverkning och naturlig nedbrytning ökat, se länk till SLU nedan. Denna nedgång kompenserades till del av en ökad inlagring i död ved och träprodukter från avverkat virke, men trenden visar på en minskning totalt.

Under perioden 1990–2022 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till lite drygt 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, men mellanårsvariationen är stor. Nettoinlagring av kol sker framför allt på skogsmark och främst i levande träd och växter samt mineraljord.

Växer skogen sämre? (slu.se)

Nettoutsläpp sker framför allt på åkermark och bebyggd mark (exploatering). Dessa nettoutsläpp är dock betydligt lägre än nettoupptagen på skogsmark. Dränerade torvjordar resulterar i utsläpp av växthusgaser på framför allt på skogsmark och åkermark.

Nettoutsläpp och nettoupptag från markanvändning

Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Preliminära utsläpp för 2023 kommer att publiceras innan sommaren 2024. Den slutgiltiga officiella statistiken för 2023 publiceras i december 2024.

Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (SCB:s statistikdatabas)

Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:

Europeiska kommissionens förordning om värden för global uppvärmningspotential och inventeringsriktlinjer

Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.

UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer (UNFCCC:s webbplats)

IPCC:s metodriktlinjer från 2006 (IPCC:s webbplats)

Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.

För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.

Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.

SMED:s webbplats

Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.

Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (SCB:s webbplats)

Kvalitetsdeklaration (pdf, SCB:s webbplats)

Utsläpp från vägtrafiken (personbilar, lätta lastbilar, tunga fordon), inrikes flyg, inrikes sjöfart och järnväg. Notera att detta är inrikes transporter.

Utsläpp från industriprocesser och industrins förbränning, diffusa utsläpp från raffinaderier samt transport av olja och gas. Här inkluderas de fluorerade växthusgaser som används inom industrin.

Metanutsläpp från idisslare, lustgasutsläpp från processer i marken. Utsläpp från användning av kalk och mineralgödsel.

Utsläpp från de fossila delarna i värmeverk och kraftvärmeverk.

Utsläpp från bränsledriva arbetsredskap, däribland traktorer, kranar, grävmaskiner, gräsklippare, motorsågar och snöskotrar använda inom bland annat industri, jordbruk, skogsbruk, fiske och hushåll.

Utsläpp från avfalldeponier, avloppsvattenhantering, från biologisk behandling av fast avfall samt den avfallsförbränning som inte används för produktion av el och värme.

Utsläpp från uppvärmning av bostäder och lokaler inkluderat här är även exempelvis torkar och fläktar som används i jord- och skogsbruk.

Användning av framför allt fluorerade gaser i kylsystem, luftkonditionering samt läkemedel men även utsläpp från användning av smörjmedel, lösningsmedel och paraffin.

Upptag av koldioxid och utsläpp av växthusgaser i skogsmark, åkermark, betesmark, bebyggd mark och våtmark samt upptag av koldioxid i träprodukter.

Utsläpp från bunkrade bränslen för utrikes sjöfart och flyg.