Avfall eller biprodukt – viktig dom för framtida bedömningar

År 2017 ansökte Boliden om att få använda en halv miljon ton järnsand i utbyggnad i vatten i Skelleftebukten. Järnsand uppstår som en rest vid kopparframställningen. Den stora frågan i målet var om järnsanden skulle ses som avfall eller biprodukt. Boliden menade att järnsanden är en biprodukt som ska kunna användas som anläggningsmaterial. För att klassa en restprodukt som en biprodukt krävs att vissa kriterier uppfylls. Vilka kriterierna är framgår av 15 kap 1 § miljöbalken. Naturvårdsverket yttrade sig i ärendet utifrån ståndpunkten att järnsanden är ett avfall då kriterierna för biprodukt inte är uppfyllda. Oavsett bedömde Naturvårdsverket järnsanden som högst olämplig att använda i vattenkonstruktion, då det finns hög risk för lakning av metaller.

I Mark- och miljödomstolen (MMD) Umeå fick Boliden rätt att använda järnsanden i den aktuella utbyggnaden. Domstolen menade dessutom att någon bedömning inte behövde göras om järnsanden var avfall eller en biprodukt. Detta var inte avgörande för att komma fram till ett beslut i frågan. Naturvårdsverket överklagade ärendet 2018 till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) som meddelade prövningstillstånd.

Den 21 februari 2020 kom domen. MÖD konstaterar att det är nödvändigt att ta ställning till om järnsanden ska anses vara avfall eller biprodukt. MÖD anser att järnsanden har sådana lakningsegenskaper att användning som fyllnadsmaterial i vatten kan leda till allmänt negativa följder för miljön. Järnsanden uppfyller därför inte samtliga biproduktskriterier enligt miljöbalken och ska därför anses vara avfall vid den nu aktuella användningen. MÖD menar också att det underlag bolaget har presenterat i målet inte ger tillräcklig information för att bedöma järnsandens farliga egenskaper i vattenmiljön. De kan därför inte anses visat att järnsanden är lämplig för ändamålet och att utfyllnaden kan ske utan skada eller risk för skada på miljön. Ansökan ska således avslås redan på denna grund.